Ofärgen i sovrummet

Jag håller på att bli tokig på den deprimerande färgen i sovrummet. Det kan vara väldigt fint med grått och vanligtvis är jag väl inte så himla kinkig, men just den här gråa kulören tar kål på mig. Det är som att den suger ur mig all inspiration och drar ner mig i en deppbrunn. Ja, det är så illa att det inte ens funkar med frukost på sängen, för när jag sitter där och tittar mig omkring lyckligt så dämpas allt det glada till ett ingenting. Det är någonting i nyansen som inte borde få vara i ett sovrum. Jag vet inte om det är mattheten eller valören eller vad det är. Egentligen är det en ganska vacker och sofistikerad grå. Som det gråa i pärlemor, men utan någon pärlemor. Det bara är så att det är någonting som inte funkar. Fast det är ju just det som är fascinerande med färg tycker jag, att det är så lite som gör så stor skillnad.

Nu letar vi iallafall kulörer överallt. På sängkläder, porslin, böcker och i magasin. Vi har inte råd att tapetsera, annars kan ni ju se vilken slags tapet som hade varit på tapeten, så att säga, i det här gamla inlägget. Vi tänker en nyans som balanserar mellan mint, turkost, grått, och blågrått. Och senare i framtiden när vi har pengar kan vi ju alltid komplettera med lite fin tapet också. Man kan inte få allt med en gång. Men man kan ju alltid börja någonstans.